Robert Dicksons stiftelse inledde sin byggnadsverksamhet i Haga på 1850-talet med kvarteret Löjtnanten – senare även Kvarteret Fänriken och Kvarteret Majoren. För utformningen anlitades arkitekt Adolf Wilhelm Edelsvärd, som propagerade för ett mer praktiskt byggnadssätt där ekonomi och estetik ingick i en sund och prydlig förening. Edelsvärd, mest känd för sin insats som chefsarkitekt vid SJ och kyrkoarkitekturens förnyare genom införande av nygotiken i Sverige, var en av landets främsta experter på arbetarbostäder. I kvarteret Löjtnanten föreslog han stenhus, men av kostnadsskäl valde ändå stiftelsen trähus och 1857–58 uppfördes sex byggnader i två våningar kring en gemensam gård med tvättstuga, avträden och vedbodar.^[6] (Edelsvärds planerade stenhus uppfördes istället år 1860 i grannkvarteret Fänriken). Träbyggnaderna fick 1902 lämna plats för den större kvartersomslutande byggnaden i tre våningar med jugendinspirerade fasader.^[7]

Det nya huset ritades av Hans Hedlund, en av Göteborgs mest ansedda arkitekter, och stod klart 1904. Mot gatorna blev fasaderna utförda i rött tegel med mönstermurning och dekorativa inslag av grov spritputs. Kvartershörnen betonades genom tornartade fasaduppbyggnader, varje mittparti genom en portgång och ett gavelmotiv. Gårdsfasaderna utfördes i spritputs med dekorativa inslag av tegel. Längs Haga Nygata och Västra Skansgatan blev byggnadslinjen indragen från gatan mellan hörnpartierna för att ge plats åt förträdgårdar med smäckra järnstaket.^[7]

Taket konstruerades mellan tornpartierna som en asfaltbelagd lekgård, men på grund av återkommande läckage ersattes denna med ett flackt plåttak vid en ombyggnad 1928, då även gårdsbyggnaden med bland annat avträden togs bort i samband med att lägenheterna fick WC. Från början inreddes huset med 39 lägenheter på ett rum och kök och 31 lägenheter med två rum och kök fördelade på elva trapphus. Genom igensättning av två portgångar 1928 erhölls ett tillskott av lägenheter.^[7]

Den pittoreska tidsenliga arkitekturen berikad av planteringarna framför de indragna byggnadsdelarna, den generösa förekomsten av rymliga trapphus och lekgårdsanläggningen på de platta takytorna mellan
hörnpartiernas höga och branta tak gjorde anläggningen föredömlig. Byggnadens storlek och utformning gjorde att den fick namnet ”Slottet i Haga”.^[7]

En större ombyggnad och restaurering genomfördes 1979, varvid hänsyn togs till kulturhistoriska värden. Flera lägenheter slogs samman, men fast inredning bevarades till stor del. I trapphusen bevarades ursprungliga inredningsdetaljer som dörrar, eleganta smidesräcken och gedigna kalkstensgolv. Även vindarna med sina kyrkorumsliknande hörnpartier bibehölls liksom portgångarna. ^[7]

Gårdens gatstensbeläggning och vattenposter bevarades och de nya gårdshusen anpassades till den ursprungliga gårdsmiljön. Fasaderna renoverades och de mönstermurade skorstenarna bibehölls delvis.
Originalfönstren i bostadsvåningarna ersattes med nya fönster i kraftigare dimensioner, vilket medförde en betydande exteriörförändring, medan originalfönstren i entrépartiernas överdelar och vindsvåningen
sparades. Dessa kan användas som förebild om ett byte av lägenheternas fönster blir aktuellt i framtiden.^[8]

Kvarteret är bebyggt med ett enda bostadshus, som består av fyra längor runt en helt sluten gård. Taket var ursprungligen utformat som en terrass, men ändrades till ett sadeltak 1928. Ombyggnad med bland annat fönsterbyte genomfördes 1979. Byggnaden är i tre våningar med förhöjda hörnpartier. Fasaderna mot gatan är av rött tegel med mönstermurning och dekorativa inslag av spritputs. Mot gården dominerar putsen och de dekorativa detaljerna är av tegel. Längs Haga Nygata och Västra Skansgatan finns förträdgårdar med smäckra järnstaket.^[9]