Veckans artikel: Larsmessomarknaden 1898 och 1798

”Larsmessans väfnadsmarknad har i dag tagit sin början på Drottningtorget, som till största delen är upptaget af väfnadsförsäljare. Af priserna på de olika artiklarne torde följande vara af mera allmänt intresse:

I Tedukar till kr. 1,60, 2 och 2,50 pr styck; duktyger till 1 kr. å 1,15 för 6 q v. bredd; servietter cirka 6 kr. dussinet och ett annat slag till kr. 1,50 stycket; lärft 90 öre m. för 6 qv. bredd, 75 öre för 5 qv. bredd; handdukar 6 å 8 kr. pr dussin, beroende på qvaliteten; näsdukar af linne 3,60 å 4 kr. dussinet; entänningshanddukar 3,50 å 4 kr. dussinet.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 8 augusti 1898)

Men hur såg det ut på stadens marknadsplats 1798? I Göteborgs Aftonblad infördes en kulturteckning över hur en Larsmessemarknad såg ut för hundra år sedan.

”Då i dagarne den gamla Larsmessemarknaden tager sin början, torde det icke sakna intresse att höra något om denna marknad under forna tider.

Den hölls då icke på sin nuvarande plats utan på Gustaf Adolfs torg, och marknaden var betydligt större än nu för tiden — en riktig folkhögtid. Kom­munikationerna voro då föga utvecklade; man kom till staden i kärra eller båt, ej i beqväma järnvägsvagnar. Do s. k. bondqvarteren hos flere af stadens hand­lande voro öfverfylda af landt- och skär­gårdsboar, och alla träbritsarne rundt det rum som utgjorde qvarteret voro nat­tetid upptagna till sista plats under den tid marknaden pågick.

Samtidigt med marknaden på Gustaf Adolfs torg pågick kreatursmarknad på Heden. Intill nuvarande Södra vågen funnos träskjul uppsatta, i hvilka utskänkning af mat, brännvin och öl egde rum.

Ölet hade dock icke på den tiden än­nu hunnit blifva den dominerande dryck som det i vår tid är, och det öl som fanns var äfven föga likt våra dagars. Brännvinet var ännu billigare än nu för tiden. Dock såg man icke så många raglande, druckna personer som man skulle kunna förmoda. Någon ordnad polis fanns icke; men på Heden höjde sig vid marknadstillfällen öfver mängden ett par granna husarer till häst från den staden förlagda husarkommenderingen. Uppenbarade sig någon drucken bråkmakars, eskorterades han af desse till den s. k. Korfkitteln vid Gustaf Adolfs torg i det hus, där sedermera högvakten va­rit inrymd. Eskorten tillgick sålunda, att husarerna slogo en lasso om perso­nen i fråga och därpå “bogserade“ ho­nom mellan sina hästar till ort och ställe.

Gustaf Adolfs torg upptogs af en mängd små trästånd i skiftande färger, och i stånden fanns allt hvad man kun­de önska sig. Där fanns guldsmedsar­beten, manufakturvaror och krukmakarealster. Pott- och krukomakareskrået var på denna tid rätt viktigt, innan fa­brikerna hunnit uttränga det, och flere verkstäder i det handtverket funnos ute i Majorna. Numera finnes knappast en enda qvarlefva af dessa.

Det rådde ett rörligt lif mellan de små salubodarne på torget. Barnen blå­ste i “lergök“ och mumsade pepparka­kor. Pepparkaksgummor från det gamla Kungelf hade nemligen infunnit sig med sina berömda tillverkningar i “långa ba­nor“; och en borgare knusslade icke på slantarne åt barnen vid en Larsmesse­marknad. Mäster sjelf, som kanske var major, kapten eller löjtnant vid borgar­gardet och kunde vid högtidliga till­fällen ståta i trekantig hatt, blå frack med förgylda knappar samt med värja vid sidan och långstöflar med sporrar, gjorde vanligen med fru och barn en rond på marknaden, hvarvid åtskilliga inköp gjordes.

Sjelfva Larsmessemarknadens egentliga alster, sådana vi nu för tiden tänka oss dem, nemligen väfnaderna från Marks och Kinds idoga bygder, de saluhöllos under åtskilliga år i sjelfva rådhuset.

I dess korridorer hade man nemligen “dukat“ upp i brokig prakt de olika tygerna från finaste snöhvita linneväfnader till de gröfre.

Och i det fria, där ute på torget, på­gick dessutom den s. k. tjenstehjonsmarknaden. Där stodo rödkindade jän­tor och kraftiga bygdens söner i klunga, och genom dess tätt packade led träng­de sig vördiga matronor och myndiga husbönder för att “välja i högen“.

Men jag har glömt det ståtligaste: marknadens inblåsande. Då det klock­slag förtonade, vid hvilket kommersandet fick lagligen taga sin början, utträdde nemligen i all sin värdighet stadsmusi­kanten på “burspråket“, utsprånget eller altanen på rådhuset öfver torget. Och från denna högt uppsatta plats “inblå­ste“ han med sitt horn marknaden. Här­ifrån “afblåstes“ också marknaden, hvarefter de små stånden bortfördes från torget och allt återtog sitt hvardagliga utseende. De som förts till den s.k. Korfkitteln för oskickligt marknadsuppförande näpstes och släpptes, och de s. k. bondhotellen utrymdes.

Det var ett marknadslif i många afseenden olikt nutidens.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 8 augusti 1898)

Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Linnemarknad på drottningtorget framför hotell Eggers, år 1907.

 

Veckans artikel: Gatunamn i Göteborg

Gatunamn i Göteborg har troligen funnits alltsedan stadens grundande 1621, men det finns inga bevarade handlingar om de första gatunamnen. Då staden anlades av holländare, hämtades gatunamnen i flera fall från Amsterdam. Av de ursprungliga gatorna är det endast Kungsgatan och Kyrkogatan som aldrig haft något annat namn; Kungsgatan i Göteborg är också den äldsta gatan med det namnet i Sverige.

På 1700-talet tillkom få nya gator, men i samband med att murarna runt staden raserades i början av 1800-talet fick flera nya gator namn. Under 1800-talet expanderade staden och omkringliggande områden införlivades och på 1880-talet fördubblades antalet gatunamn. Därigenom fanns behov av att ta fram nya principer för hur gator skulle namnges, då det inte räckte till med lokalt motiverade och naturliga namn.

Staden växte under 1900-talet, många nya områden byggdes och gatorna i dessa områden fick gruppnamn utifrån yrken, växter, geografiska namn och musikinstrument.

Antalet namnsatta gator, torg, platser, trappor med mera år 2012 i Göteborg är 6 650, varav inom vallgravarna 101 gator. Längden på dessa är 140,5 mil och ytan 14 miljoner kvadratmeter. Totalt finns cirka 20 379 mellanblåa namnskyltar med vit text uppsatta.

Läs hela artikeln om Göteborgs gatunamn på Wikipedia.

Text: Artikeln Göteborgs gatunamn på Wikipedia, licensierad enligt Creative Commons Erkännande-dela-lika 3.0 Unported

Kungsgatan_i_GC3B6teborg_skylt

Foto: Mattias Blomgren [CC BY-SA 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0) ], från Wikimedia Commons

Veckans artikel: ANLÄGGANDET AV ÄLVSBORGS SLOTT

Älvsborgs slotts ruin finns fortfarande kvar nära Älvsborgsbrons södra fäste. Det är tyvärr få göteborgare och turister som hittar till platsen. Detta trots att det där utspelat sig händelser som fått betydelse för hela Sverige, ja hela Norden.


Älvsborgsslott omnämns första gången år 1366. Då var slottet pantsatt av den svenske kungen till Peter Porse och Axel Kettilsson. Det visar att slottet hade funnits i ett antal år före 1366 och att det var en kunglig borg. I rapporten som publicerades efter utgrävningarna kring Klippan inför uppförandet av nya bostadsområdet framförs dock tanken att det funnits en befästning på Klippan redan under 1200-talet. (Fritz, s. 66, Lorentzson et al, s. 25)

Det hade inte funnits en borg vid Göta älvs mynning på 20-30 år efter att Lindholmen övergavs, om man utgår från att Klippan var obebyggd. Anledningen till att denna nya borg, Älvsborg, uppfördes var troligen att den politiska situationen förändrats dramatiskt. Unionen med Norge upplöstes 1343 och Halland samt Skåne kom åter under dansk kontroll på 1360-talet. Allt som återstod av ”svensk” mark i väster var den smala korridoren kring Göta älvs mynning. (Fritz, s. 66) Det är också tänkbart att borgen hade ett bättre läge då det gällde att kontrollera områdets befolkning. Då effekterna av den höga dödligheten under digerdöden efter 1300-talets mitt innebar social oro och bönder som försökte förbättra sin ställning och undvika skatter och avgifter. Nya borgar byggdes i rask takt av adel, kyrkan och givetvis kungamakten.(Myrdal, s. 163)

Hur många som dog och hur många gårdar som lades öde vid älvmynningen finns det inte några uppgifter om. Effekterna i övriga delar av landet och för den delen även i Europa var att de bönder som överlevt epidemin hade gott om jord och bönderna visste att adel och krona led brist på arbetskraft. Bönderna var väl medvetna om sin möjlighet att i detta läge kräva bättre villkor. Runt om i landet omtalas ”upproriska och rebelliska” landbor. Den vanligaste formen av protest var att bönderna övergav sina gårdar för att söka bättre villkor i andra delar av landet. Det förekom också att det utbröt dagsverksstrejker bland landborna. (Myrdal & Söderberg, s. 177)

Söder om älvmynningen dominerades området kring Örgryte, Härlanda och dalgången in mot Partille av frälsegårdar. I Askims härad i väster var gårdarna till övervägande delen skatte till sin jordnatur (jordnatur är vilken skattestatus gårdar hade i äldre tid, om gården var skattskyldig till staten, det vill säga kronan, frälset eller kyrkan). Det fanns endast några få frälse- och kronogårdar. Jordanaturen var mer blandad på Hisingen och det fanns ungefär lika mycket frälsegårdar som skattegårdar samt några kronogårdar som framförallt låg i den södra delen nära älven. Det är tänkbart att en bidragande orsak till att slottet byggdes upp vid Älvsborgsklippan var att man ville övervaka den södra delen av älvstranden och möjligen motverka bonderesningar i denna instabila tid.

Varför valde man då inte att bygga upp slottet på till exempel Gullberg som används som befästning tidigare eller vid Lindholmen? Förmodligen är svaret att borgbyggarna sökte en bättre hamn som tillät mer djupgående fartyg. I området vid Gullberg hade man ett vattendjup på mindre än tre meter vid lågvatten och liknande förhållanden rådde vid Lindholmen. Vid Älvsborgsklippan var vattendjupet vid lågvatten fyra till fem meter. Detta var tillräckligt för stora koggar och holkar som hade ett djupgående på cirka tre meter. Det var en fördelaktig plats att bygga slottet på. Större fartyg kunde angöra hamnen samtidigt som man hade goda förbindelser inåt svenska Hisingen via Kvillebäcken där mindre båtar kunde föra varor från Tuve och Lundby socknar ned till slottet. Via Säveån hade man direktförbindelse med Partilles dalgång. Från Askims härad och de inåt land belägna socknarna i Sävedals härad fanns det vägar som gick i dalgångarna mot Älvsborgs slott. Befästningen hade därmed även kontroll över vägtrafiken parallellt med kusten.

Älvsborgs slott var ur varje tänkbar aspekt strategiskt välplacerat, som en mötespunkt, där inlandet mötte havet, samt där landsvägen utmed västkusten korsade Göta älv. Indrivna skatter från slottslänet samlades på slottet för försäljning. Den kritik som senare har riktats mot slottets placering ur militärstrategisk synvinkel gällde inte vid 1300-talets mitt. Då fanns inte några belägringsmaskiner som kunde hota klippan från de omgivande bergen. Man såg troligen framförallt till klippans höjd, det var den som gav medeltidsborgen dess främsta styrka.

Referenser

Fritz, Birgitta, Hus, land och län: förvaltningen i Sverige 1250-1434. 2, Almqvist & Wiksell, Stockholm, 1973.

Lorentzson, Mona, Sandin, Mats & Wennberg, Tom, Gamla Älvsborg i nytt ljus: arkeologiska undersökningar 2004-2006, Göteborgs stadsmuseum, Göteborg, 2011

Myrdal, Janken, Digerdöden, pestvågor och ödeläggelse: ett perspektiv på senmedeltidens Sverige, Stockholm, 2003, http://www.agrarhistoria.se/pdf/Digerdöden_pestvågor_och_ödeläggelse.pdf

Myrdal, Janken & Söderberg, Johan, Kontinuitetens dynamik: agrar ekonomi i 1500-talets Sverige, Almqvist & Wiksell International, Stockholm, 1991.


Bilden i sidhuvudet är hämtad från Göteborgs stadsmuseum, Carlotta: Älvsborgs belägring 1502. Pennteckning av en tysk landsknekt, Paul Dolnstein.


Text av: Universitetslektor Per Hallén, Institutionen för Ekonomi och Samhälle, avdelningen för Ekonomisk historia, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, samt styrelseledamot i Göteborgs Hembygdsförbund.

Texten har tidigare publicerats på Goteborgshistoria.se

Välkommen till hembygdsförbundet

Vi är en sammanslutning av föreningar och enskilda med starkt intresse för, och kärlek till vår hembygd Göteborg. Välkommen att delta du också!
Förbundets uppgift är
– att öka kunskapen om och stärka sammanhållningen kring hembygden,
– att väcka intresse för bevarande av stadens ur historisk, topografisk eller konstnärlig synpunkt värdefulla kultur- och naturminnen
– att verka för tillgodoseende av historiska och estetiska krav vid stadens omdaning och utveckling.

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Postgatan 4

 

Veckans artikel: Kvarteret Frimuraren

Kvarteret Frimuraren (Kvarteret 15 Frimuraren) är ett kvarter i centrala Göteborg i stadsdelen Inom Vallgraven. Kvarteret ligger söder om Stora Hamnkanalen med angränsande Södra Hamngatan. Norr om kanalen ligger Gustav Adolfs torg som i öster gränsar till huvudgatan Östra Hamngatan som söderut går över kanalen, invid Brunnsparken, och sedan bildar östra sidan av kvarteret. Kvarteret gränsar i söder till gågatan Drottninggatan och i väster till gågatan Korsgatan. Kvarteret, som har goda kommunikationer med spårvägslinjer i gatorna norr och öster därom, består framför allt av kontors- och affärsbyggnader. Kvarteret fick sitt namn 1923 och är namngivet efter Frimurarsamhället, vars byggnad uppfördes i kvarteret år 1806.

Kvarteret, som var och är ett av de förnämsta i staden, beboddes under 1600-talet främst av holländska handelsmän. Det drabbades av stadsbränderna 1721 och 1802, varvid alla husen brändes ner. Större förändringar skedde år 1978, då Svenska Handelsbankens hus uppfördes i den östra delen och år 2001, då Riksbankshuset byggdes om.

Läs hela artikeln om Kvarteret Frimuraren på Wikipedia.

Text: Artikeln Kvarteret Frimuraren på Wikipedia, licensierad enligt Creative Commons Erkännande-dela-lika 3.0 Unported

Kvarteret_Frimuraren_i_GC3B6teborg

Foto: Mattias Blomgren [CC BY-SA 4.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0) ], från Wikimedia Commons

Hämta årsboken på Kronhusets julmarknad!

Hembygdsförbundet finns på Kronhusets julmarknad vecka 49 och 50.
Vi säljer årsböcker och andra göteborgsböcker samt fina kopior av gamla kartor.

Medlemmar i förbundet som ännu inte hämtat sin årsbok är välkomna att hämta den på Kronhuset. Marknaden är öppen tisdag-söndag 11-18.
Förbundet finns på plats t o m den 16 december.
Kronhuset monter
Expeditionen är öppen som vanligt tisdagar och torsdagar 10-13 t o m den 13 december.

 

Hur var det? När finländarna kom till Göteborg.

Inkeri Lamér, är journalist, välkänd och prisbelönt för sitt mångåriga arbete för den sverigefinska minoriteten i Göteborg. Hon berättar utifrån sin bok Tung metall – finska båtbyggare i Göteborg hur finländarna upplevde att komma till ett Göteborg, där industrin skrek efter arbetskraft.


Tid: onsdagen den 21 november, 18:00.
Plats: Stadsmuseet, Wallenstamsalen
Entré: 50 kr (+ årskort till museet)

Föraktivitet i museets foajé från kl. 17.00:
Nästa år fyller Föreningen Norden 100 år. Deras verksamhet presenteras av Göteborg och Bohusläns distrikt.

 

Öppet hus på Kulturnatta

Välkommen på Kulturnatta, fredagen den 19 oktober! Öppet 18-22.

Göteborgs Hembygdsförbund öppnar arkivet och visar sina samlingar för alla intresserade.
Utöver ett gediget bibliotek finns här klippsamlingar med tidningsklipp om alla tänkbara ämnen med anknytning till staden Göteborg.

Är du medlem?  Passa på att hämta din årsbok!

Adressen är Postgatan 4,  i Kronhuskvarteret.

IMG_2277

Göteborg på två hjul

Hembygdsförbundets föreläsningsserie på Stadsmuseet fortsätter onsdagen den 17 oktober.

Claes Rydholm, författare och motorentusiast, berättar då om Göteborgs långa och stolta tvåhjulshistoria. Han roar och intresserar, med mycket nostalgi och förbluffande kunskaper om cyklar, motorcyklar och mopeder från 1868 till idag. Fantastiskt bildmaterial!

Göteborg på två hjul
I samband med föredraget säljer och signerar Claes Rydholm sin  bok i med samma titel som föredraget.

Öppet för alla! Ingen föranmälan.

Tid: Onsdagen den 17 oktober 18.00
Plats: Stadsmuseet, Walllenstamsalen
Avgift: 50 kr (+ museets årskort)