Månadens artikel: Det naturliga kulturarvet

Text och foto Sanja Peter, antikvarie Göteborgs stadsmuseum

År 2022 arbetar Göteborgs stadsbyggnadskontor tillsammans med andra förvaltningar på olika kunskapsunderlag för att kunna bilda ett kulturreservat för Slottsskogen. Att bilda kulturreservat innebär att ett beslut med föreskrifter tas fram. Arbetet beräknas pågå fram till 2023. Innan dess hinner vi bekanta oss lite med Slottsskogens natur och kulturhistoria.

Slottsskogens många namn

Det sägs att kärt barn har många namn: Sundshagen, Sundzmarcken och Änggårdsskogen, är namnen som användes förr för att beteckna Slottsskogen. Slottsskogens bergstoppar och dalar har haft sina namn dokumenterade redan 1780. I en skildring av skogens olika terrängavsnitt kallades höjderna: Hanåsen, Ulvakullen, Gärdet, Högåsen, Fågelkullen, Aspkullen, Långkullen, Broåsen, Ängkullen samt Kärländans kulle. En platsbestämning av dessa namn har inte hittats och kräver lite mer efterforskning.

Den vilda skogen användes som kungsmark sedan medeltiden och den fina park det är i dag började formas under 1800-talet efter tidens rådande parkideal.

Håkan Sethelius skrev om Slottsskogen 1670 som då ännu inte var stadens park:

”vad för en skön och härlig lägenhet där är till plaisir, vet ingen bättre än den som sett huru där om sommaren spelas väderboll, då väl halva staden dit samlas.”

Eric Cederbourg skrev 1739 att ”det synes hafwa sitt ursprung af Gamla-Elfsborg Slott, emedan denna ägendom går i wäster in till detta Slott.”

1874 anslog staden de första medlen för parkens anläggande. Därefter började planeringen som pågick i några decennier och där några namn figurerar som känns igen i dagens gator eller platser: Söderling, Lewgren eller Kobb. År 1879 var Stora Dammen färdiggrävd men inte vattenfylld. Snart därefter tillkom Slottsskogens första dansbana. Dufvas Backe har namnet efter

en omtyckt spelman Johannes Dufva som spelade på någon av banorna.

I början av 1900-talet tar parken som vi känner den idag att form. Men parken, som mestadels är ett naturområde, ändras kontinuerligt och spåren av olika perioder finns kvar i den att upptäcka. Är man nyfiken kan man leta sig igenom parken till olika generationer av sittbänkar, vattentorn, skidbackar och åtskilliga upptäckarvänliga stigar.

Parken för göteborgarna

Slottsskogsparken skapades för göteborgarna och Slottsskogen är viktig för Göteborg. Stadsparken har skog och planteringar, exotiska och nordiska djur, utegym och frisbeegolf, dansbanor och lekplatser, gamla hus, serveringar. Parken har hänförande utsikter över Göteborg men också fritt springande rådjur, rävar och ekorrar samt inhägnade mer eller mindre ålderdomliga djursorter.

Det verkar även ha funnits hotbilder. Ett var att skogsparken skulle omvandlas till en nöjespark eller cirkus under 1960-talet.

Både på 1960- och på 1980-talet diskuterades idén om att anlägga en badsjö, ett allmänt bad ungefär vid Slottsskogsvallen; vattnet dit skulle dras från älven eller havet.

Även om skogen ansågs lite orolig på nätterna fanns det en natt på året då göteborgare ville sova där – natten till Kristi himmelfärdsdag. Kristi Himmelsfärdsnatten gjorde ganska många Masthuggsbor utflykt till Slottsskogen och sov under bar himmel. Gökottan kallades det.

Till det fria utelivet hörde även skidåkningen. Idén om en skidbacke föddes 1901 vartefter Bragebacken uppfördes. Kasperteatern och friluftsteatern tillkom några år senare. Med andra ord är Slottsskogen en arena för göteborgarnas många kulturella traditioner förutom att det är ett viktigt naturområde.

Fornlämningar och kulturhistoriska rester

Uppe vid utsiktstornet i Slottsskogen, på bergets krön, finns lämningar. De kallas älvkvarnar och är små runda skålgropar i sten. De ligger 10 meter norr om trappan till utsiktstornet. Ursprunget till namnet och användningen av älvkvarnar är rätt oklart, även för de arkeologer jag talat med.

Skålgroparna karvades in i stenblock och hade antingen ett rituellt eller ett praktiskt syfte. De tillhör gruppen hällristningar och finns lite här och var i Göteborg.

Ett annat registrerat fynd i närheten är ett röse. Röset syntes inte vid registreringstidpunkten 1980, men har enligt uppgift av J. B. Johansson funnits på den plats där ”Stora utsikten”, före detta vattenreservoaren är idag. Han mindes röset som barn på 1890-talet. Röset försvann troligtvis i samband med att man byggde vattenreservoaren.

Mer information om fornlämningar kan du hitta i Riksantikvarieämbetets databas FMIS: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html

Älvkvarnarna är skyddade och skyltade. Rösets stenar som fanns vid utsiktstornet kan finnas kvar, inbyggda i husgrunder i närheten.

Kringlan

Fornlämningsskyltarna kan vara både kommunala och statliga. Skyltar med information om fyndplatser framställdes tidigare av Göteborgs museum, numera försöker enheten för kulturmiljövård på Göteborgs stadsmuseum uppdatera dessa.

Den statliga skylten är en så kallad kringla. Det är Riksantikvarieämbetets symbol: en slinga med fyra öglor som korsar varandra. Riksantikvarieämbetet har haft ”kringlan” i sin logotyp sedan 1991. Och enligt egen utsago kallas den tetragram eller Sankt Hanskors. Motivet kommer från orientaliska och bysantiska ornament. I Norden finns symbolen på några av de tidigaste förhistoriska bildstenarna. Figuren ansågs kunna avvärja det onda.

I skrivande stund är det lite oklart om det finns någon kringla i parken, men det kan vara en bra anledning att promenera ut och på egen hand undersöka frågan.