Kontorsbyggnaden i Botaniska uppförd år 1926 efter ritningar av Arvid Bjerke.

Göteborgs botaniska trädgård eller Botaniska ligger i stadsdelen Änggården i Göteborg – på den tidigare egendomen Stora Änggården. Botaniska invigdes den 8 juli 1923 i samband med Jubileumsutställningen i Göteborg, men trädgården ansågs färdig först 1948. Botaniska har som symbol en vitsippa. Trädgården har två stjärnor i Michelinguidens turistguide.

Botaniska hade ursprungligen en area av 37 hektar, men omfattar idag 175 hektar. Däri ingår även delar av Änggårdsbergens naturreservat, där botaniska bland annat har sitt arboretum, det vill säga sin träd- och busksamling. Den egentliga trädgården är 40 hektar stor, varav ungefär halva ytan upptas av sammanhängande planteringar. Trädgårdens naturpark och ytterområde är sedan 1975 fridlysta. År 1998 överfördes ansvaret för trädgården från Göteborgs kommun till Västra Götalandsregionen.

I Göteborgs botaniska trädgård odlas cirka 16 000 olika arter. Ungefär 4 000 av dem odlas i trädgårdens växthus, som bland annat rymmer Sveriges största orkidésamling med 1 500 arter och Påsköträdet (Sophora toromiro), som är utrotat i naturen men har räddats kvar i kultur bland annat tack vare Botaniska trädgården i Göteborg.

Historik

Trädgårdar på Stora och Lilla Änggården före botaniska trädgården

Botaniska trädgården är anlagd på ägorna för Änggården vilken är känd sedan 1600-talet. Gården styckades under slutet av 1700-talet upp i Stora och Lilla Ängården. År 1807 köpte grosshandlaren Gabriel Gréen Stora Änggården. Manbyggnaden på Stora Änggården ersattes med nuvarande prefektbostaden och stod färdig 1812. Sonen Arvid Gren köpte 1840 även Lilla Änggården och 1847 efter moderns död övertog han även Stora Änggården.

Arvid Gren strävade därefter att åter göra gården till en sammanhängande enhet. Han var mycket intresserad av trädgård och anställde 1840 som trädgårdsmästare Anders Jonsson och de planterade på ägorna tusentals träd av olika slag. Tanken var att anlägga en engelsk park på de kala bergen runt gården. De flesta träden planterades under 1860- och 1870-talen, exempelvis sattes 1866 1 857 plantor, 1867 1 000 plantor, 1868 1 844 plantor och 1869 1 605 plantor. Gren ville variera trädslagen för att öka färgskiftningen i lövverken över årstiderna. Huvuddelen av planteringarna skedde på Lilla Änggården vars utmarker nu tillhör Botaniska.

Förberedande diskussioner om anläggande av botaniska trädgården

Området, som skulle komma att utgöra stadsdelen Änggården, köptes in av Göteborgs stad 1892 och införlivades med staden i två etapper: 1904 och 1918. För området längs ”landsvägen” (Frölundagatan, nuvarande Dag Hammarskjöldsleden) söderut upprättades en första stadsplan 1907–1908. Hela området reserverades då för bostadsbebyggelse, men reviderades 1915 för att också lämna plats åt Botaniska trädgården.

Göteborgs skolförening hade i februari 1912 vänt sig till styrelsen för Slottsskogsparken med ett förslag att anlägga en skolträdgård på Slottsskogens marker och begärt medel ur Charles Felix Lindbergs Donationsfond. Detta då de känt ett behov av ett botaniskt undervisningsfält. Den 12 september samma år lade Sigurd Hansson en motion i Göteborgs stadsfullmäktige om anläggande av en botanisk trädgård i Göteborg. Den Lindbergska kommittén förklarade sig övertygad om att minnet av C.F. Lindberg knappast kunde hugfästas på ett värdigare sätt. I ett betänkande den 10 december 1912 framhöll den att ett tidigare förslag om ett botaniskt förevisningsfält för skolorna borde ses som ett led i en större botanisk trädgård varför kommittén vidtagit förberedande åtgärder för en utredning här om. Den 9 januari 1913 beslutade stadsfullmäktige att den planerade utredningen skulle igångsättas.

Charles Felix Lindbergs Donationsfond uppdrog den 4 april 1914 åt en beredning att lämna förslag om att anlägga en botanisk trädgård. Som ordförande i beredningen valdes Hjalmar Wijk och professor Rutger Sernander från Uppsala fick uppgiften som sakkunnig expert att välja en lämplig plats. Övriga i beredningen var: förste stadsingenjören Albert Lilienberg, professor Leonard Jägerskiöld och intendenten vid konstmuseet, professor Axel Romdahl. Sekreterare var Henning Beyer.

Sernander hade beaktat både Trädgårdsföreningen och Slottsskogen men valde att anlägga på ett nytt område och valde då mellan Lilla Torp och Änggården. På grund av naturparken, närheten till Göteborgs högskola, och områdets läge valdes Änggården.Området stakades ut sommaren 1914 i samråd med beredningen.

Tillkomst och anläggning

Trädgården skulle enligt förslaget innefatta ”ett försöksfält, ett biologiskt demonstrationsfält och en naturpark”. Men stadsfullmäktige upphävde den 10 juni 1915 sitt tidigare beslut om anslag till ett botaniskt förevisningsfält och avsatte till en botanisk trädgård det av stadskontoret föreslagna området på Änggården. Vid samma tillfälle beslöts dessutom att uppdraga åt byggnadsnämnden att framlägga förslag till ändring av stadsplan och byggnadsbestämmelser för Änggården (stadsfullmäktiges handlingar 1915, nr 183).

Arbetena påbörjades 1916, naturparken öppnades för allmänheten den 2 maj 1919 och kulturområdena den 8 juli 1923 i samband med Jubileumsutställningen i Göteborg. Namnet föreslogs 1912 och beslöts 1915. Reglemente för förvaltningen av trädgården, antogs av stadsfullmäktige den 14 november 1918, instruktion för prefekten den 23 april 1919 och för trädgårdsdirektören den 17 september 1920.

Trädgården anlades under ledning av Carl Skottsberg, som redan på hösten 1915 engagerades för arbetet. Han blev även den förste föreståndaren och som prefekt den 1 juli 1919 till 1948. Anläggningen bekostades i huvudsak genom ett anslag ur Charles Felix Lindbergs donationsfond med cirka 677 000 kronor (1915: 52 000 kronor, 1918: 189 000 kronor, 1921: 130 000 kronor, 1924: 59 000 kronor, 1927: 81 000 kronor, 1930: 62 000 kronor, 1933: 111 000 kronor och 1936: 27 000 kronor), såsom ett speciellt minne över donatorn. Lindberg anger i sitt testamente bland ändamål för donationen uttryckligen ”botaniska och zoologiska trädgårdar med alla de anläggningar och anstalter, vilka med sådana trädgårdar kunna stå i samband”. Tomtmarken samt vissa äldre byggnader har upplåtits av Göteborgs stad. Betydande områden har därefter tillkommit genom donationer av enskilda personer.

Själva trädgården utgörs av landeriet Stora Änggårdens öppna jord och den avröjda mark, där dess ekonomibyggnader var belägna. Detta område utgjorde 1948, tillsamman med den på annat ställe liggande klippträdgården, en storlek av cirka 11 hektar, vilket ansågs för sitt ändamål i knappaste laget. Genom en ås, som fortsätter det så kallade Håberget och går i nord-sydlig riktning, delas trädgården upp i en yttre och en inre del. Längs åsens krön står en vindskärm av träd, som avslutas med dekorativa, stormformade bergekar.

Trädgårdens ursprungliga uppgift, beskrivs i en av staden utgiven kommunalkalender 1938: ”Trädgårdens uppgift är att verka för väckande och underhållande inom samhället av intresset för växtvärlden samt för botanisk forskning och hortikultur. För detta ändamål skalla trädgården vara en anstalt, där vetenskaplig verksamhet bedrives, samt låta sig angeläget vara att i största möjliga utsträckning göra resultaten av den botaniska forskningen och den vid trädgården bedrivna verksamheten tillgängliga för allmänheten och den studerande ungdomen, särskilt vid stadens läroanstalter.”

Parken Lilla Änggården donerades 1963 till Botaniska.

Utveckling av trädgårdens anläggningar och profil

Trädgårdsmästaren och sedermera hortikulturella intendenten Henrik Zetterlund har haft ett stort inflytande över utvecklingen av trädgården och dess anläggningar från mitten av 1970-talet och framåt.

Han har även varit ansvarig och drivande för såväl utformning av de s.k. Bergshusen i växthuskomplexet som de innehållsrika odlingarna där. Han ledde uppbyggnaden av Lökträdgården liksom dess renovering och nyutformning 2006, tillägnad minnet av förre prefekten Per Wendelbo som grundlade det stora intresset för lökväxter i trädgården.

Rigmor Celander var trädgårdschef under perioden 2001-2013. Hennes specialitet var kulturväxter och utformning av planteringar med sådana. Anläggningar som Perennträdgården, Örtagården och ”Gramina et flores” bär hennes design. Celander utformade trädgårdens sommarblomsprogram från mitten av 1980-talet till sin pension 2013. Under 1990-talet introducerade hon tillsammans med dåvarande kollegan Mona Holmberg ett nytt sätt att komponera med sommarblommor. Celander var också drivande i att trädgårdens entréområde byggdes om för att motsvara 2000-talets krav och besökarantal. Landskapsarkitekten Ulf Nordfjell fick uppdraget och gav entréområdet en ny gestaltning, som invigdes 2007.

Uppförande av byggnader i trädgården

Institutionsbyggnaden uppfördes genom donationer av enskilda personer. Herbarieflygeln bekostades av Charles Felix Lindbergs donationsfond samt av statsmedel och stod klar 1936.

En ny entré för trädgården påbörjades 1961. Av den axel av entrén som skulle utgöra förlängningen av själva entrén, hade tidigare endast den 30 meter långa Spegeldammen förverkligats, prydd med Carl Milles ”Najad” samt uppe på åsen ett fundament som därefter stått tomt. Den mellanliggande delen som bland annat består av gråberg i dagen, hade täckts av ett tunt jordlager som endast dög för odling av Sedum-arter och andra enklare växter. Sprängningar för 5 000 kronor av bergspartiet gjorde att större jordlager kunde fyllas på. Därefter planterades rhododendron, azaleor, ljungväxter och spirea på ömse sidor om den trappa av björkslanor som konstruerades. På fundamentet placerades en Linnéstaty som fanns på annat håll i parken. Nedanför planterades pyramidekar, japanska körsbärsträd, blågranar samt två stora band av pyramidenar.

Den botaniska institutionen uppfördes 1926 i trädgården och blev i början av 1930-talet knuten till Göteborgs högskola och senare Göteborgs universitet, med undervisning i botanik. Med smärre avbrott har denna undervisning pågått sedan dess, och institutionens botanister har bedrivit forskning inom dendrologi, taxonomi, allmän växtgeografi och tillämpad botanik. Göteborgs botaniska trädgård har sedan 1924 utgivit en egen publikationsserie, Acta Horti Gotoburgensis, för publicering av i första hand medarbetarnas vetenskapliga resultat. Institutionsbyggnaden inrymde 1961 ett herbarium omfattande cirka 1 miljon ark.

Göteborgs stad överlät 1962 ett område inom botaniska trädgården för uppförandet av byggnader för den Botaniska institutionen vid Göteborgs universitet. Samma år överlät staden till staten det i trädgårdens institutionsbyggnad inrymda biblioteket och herbariet.

Läs hela artikeln om Göteborgs botaniska trädgård på Wikipedia.

Text: Artikeln Göteborgs botaniska trädgård på Wikipedia, licensierad enligt Creative Commons Erkännande-dela-lika 3.0 Unported

Foto: Mattias Blomgren [CC BY-SA 4.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0) ], från Wikimedia Commons