Kravallerna eller gatuexcesserna, i Göteborg 1902 är nog tämligen okända för dagens göteborgare. Här kommer en skildring från huvudstadens horisont över de våldsamheter som pågick i början av mars 1902.

”Om de i telegram omtalade gatuuppträdena i Göteborg i lördags föreligga nu mera detaljerade upplysningar. Redan vid 7-tiden på kvällen samlades på gatorna kring Asklunds ångbageri stora folkskaror. När mörkret fullständigt fallit på, voro Husargatan och närliggande sidogator besvärade af en förfärlig folkträngsel. Man väntade hvarje ögonblick att våldsamheter skulle utbryta, och en ansenlig polisstyrka hade utkommenderats. Om man icke räknar enstaka rop och hotelser från de tätt packade arbetarskarorna, var allt lugnt till 9-tiden, då upploppet började antaga allvarligare karaktär. Nu började stenar hagla genom luften, slungade mot ångbageriet, hvars stora, dyrbara skyltfönster delvis krossades. Ridande polis började anlända till platsen, som — jämte de med battonger beväpnade polistrupperna till fots — gång på gång rensade gatan och äfven använde vapnen, då motståndet blef våldsamt. Men så snart folksamlingarna skingrats på en gata, strömmade de åter tillsammans från andra platser, och så pågick tumultet till kl. 10 med en ständig omsättning af massorna. Kl. 10 anlände polismästaren i uniform och gick från flock till flock under lugnande förklaringar och bevekligt uppmanande de upphetsade massorna att skiljas åt i lugn och lita på myndigheternas opartiskhet och rättvisa. Inga öfvertalningar hjälpte, excesserna och förbittringen tilltogo snarare. Då vände sig polismästaren till redaktör Lindblad, utgifvare af den socialistiska tidningen Ny Tid, som befann sig på platsen, och anmodade honom att bruka sitt inflytande för att lugna massorna. Hr Lindblad efterkom uppmaningen och bad hvar och en gå till sitt. Själf gick han jämte polismästaren först därifrån, hvarefter hela den kolossala folkmassan följde i deras fotspår under sång af ”Socialistmarseljäsen Arbetets söner”.

Så gick det till hörnet af Husargatan och Stora alléen. Då massornas lynne fortfarande var i stark jäsning, stannade polismästaren här och upprepade sina försäkringar om ett rättvist bedömande af saken. Han nedtystades brutalt och omringades af förbittrade arbetare, som häftigt fordrade att han skulle lösgifva de 3 ynglingar, som vid ett föregående tillfälle blifvit häktade. Tåget satte sig åter i rörelse, öfver alléer och planteringar, tvärs och längs efter gator och gränder, och polismästaren formligen drefs fram af folkmassorna. En del röster höjdes: ’’Till Andra Långgatan!” — där ligger det andra ångbageriet — och utan att akta på polismästarens upprepade försök att mana till besinning stormade man dit. På ett ögonblick var det stora Järntorget fylldt af väldiga, oöfverskådliga folkskaror, och där uppstod ett häftigt tumult. Stenar haglade öfver polismännen och polismästaren, som nu skyddades af konstaplar; häftiga sammanstötningar ägde rum, vid hvilka polisen använde handkraft och icke sparade battongena, Men folkmassorna, omringade ordningsmakten i spridda grupper, och arbetarna gjorde sig skyldiga till svåra våldsamheter. Så blef strax utanför ett apotek en ung man bland åskådarne, som räknades till ”öfvevklassen”, illa slagen i ögat af en arbetare. Den misshandlade räddade sig undan genom att trycka på ringknappen till apoteket, dit han sedan tog sin tillflykt.

Upploppet kring Asklunds bageri upprepades åter vid 12-tiden på natten och antog en ytterst våldsam karaktär. Stenarne formligen haglade och anställde stor skada. I etablissementet äro icke endast alla de store skyltfönstren inslagna, utan äfven i de enskilda lägenheterna ha många rutor krossats. Pojkar och andra yngre personer klättrade upp på taken och kastade tegelpannor och vindsfönster ned på polisen. Utanför ångbageriet vid Andra Långgatan sönderslogos båglamporna.

Då spårvagnarna under aftonens lopp passerade genom folkmassorna, blefvo äfven de föremål för stenkastning, så att fönster sönderslogos och de åkande måste huka. sig ned på bänkarna för att skydda sig. De ridande poliserna, som i sporrsträck satte af genom gatorna, råkade flera gånger i den oerhörda trängseln kollidera med spårvagnar; det såg ofta farligt ut, men något svårare olycksfall inträffade icke. På Haga polisstation hade en hel tegelsten kastats in genom ett fönster. Här hade man arbete med att förbinda mer eller mindre svårt sårade polismän och civila personer.

På Järntorget träffades polismästaren af en sten i nacken, så att han föll till marken. Sedan han blifvit förbunden på det vid torget liggande apoteket, fördes han till polisstationen.” (Ur: Dagens Nyheter 10 mars 1902)

Bilderna i dagens inlägg är hämtade ur Hvar 8 dag 1902 nr 25.