Veckans artikel: Drottning Kristinas Jaktslott

Drottning Kristinas Jaktslott är ett korsvirkeshus i kvarteret 61, Käppslängaren, på berget Otterhällan i stadsdelen Inom Vallgraven i centrala Göteborg. Gatuadressen är Otterhällegatan 16. Tidigare adress var hörnet av Södra Liden 26 och Övre Kyrkogatan 1. Huset ägs och förvaltas av Kulturminnesföreningen Otterhällan.

Uppkomsten till benämningen Drottning Kristinas Jaktslott är inte klarlagd, men ett antagande är, att namnet kommer från den tid i slutet av 1700-talet, då det fanns en krog i nedervåningen av huset och knektar från den närbelägna bastionen, ”Christina Regina”, frekventerade krogen. Det finns åtminstone ett tjugotal hus i Sverige som delar namnet ”Drottning Kristina jaktslott,” utan att drottningen varken ägt eller bebott något av dem.

Först med att i tryck lansera namnet Drottning Kristinas Jaktslott var troligen Göteborgs Morgonpost, som den 8 april 1931 skriver att ”… Jaktslottet på Otterhällan snart kommer att skatta åt förgängelsen. Den lilla gula byggnaden, som av en dubiös tradition kallas Drottning Kristinas Jaktslott skall i modellens form räddas åt eftervärlden”.

Jaktslottet har även gått under namnet Otterhällans pärla och är kanske det hus i Göteborg som mest fångat allmänhetens intresse, så är till exempel dess dossier i Göteborgs Stadsmuseums arkiv större än Kronhusets.

Historik

En tidig – men felaktig – version uppger, att översten Börje Nilsson Drakenberg skulle ha byggt huset redan 1670 på en av de fyra tomter, som kronan hade överlåtit till honom. Drakenbergs far var Göteborgs förste stadspresident 1624–36 och hade synnerligen goda relationer med Gustav II Adolf. Modern Brita Thoresdotters morfar hade varit borgmästare i Älvsborgs stad.

Senare forskning av Olga Dahl har tydligt visat, att Drakenbergs fyra tomter i 2:a roten inte låg här, utan i nordvästra hörnet av Kungsgatan–Magasinsgatan. Stadens magistrat ålade honom 1670 att bebygga dem, men istället valde han på hösten 1671 att sälja alla fyra tomterna. Han ägde redan ett stenhus, som han ärvt efter sin far, presidenten Nils Börgesson, på en stor tomt väster om Lilla Fisktorget – nuvarande Lilla Torget – vid Södra Hamngatan (Inom Vallgraven 53:14) där numera Wijkska huset är beläget. Därför behövde Drakenberg inte fler hus i Göteborg.

Den ursprungliga tomten var Nr 105 i Andra roten – utanför kvartersindelningen, ”på andra sidan Övre Kyrkogatan” Den låg i Södra Liden 26 (även Åkareliden) och bebyggdes av åkaren Lars Bryngelsson, som flyttade dit 1731.

Det nuvarande huset uppfördes år 1806 av Andr. Olsson, efter det att Bryngelssons hus förstörts i storbranden 1804.

I början av 1960-talet presenterades en ny stadsplan där ”Jaktslottet” inte passade in, utan ett större nybygge planerades i dess ställe. Dåvarande ägaren Ulf Grapengiesser hemställde i en skrivelse till byggnadsnämnden att huset skulle bevaras för framtiden: ”Huset torde vara ett av stadens äldsta och är välkänt för alla göteborgare som är intresserade av sin stad. Ehuru byggnaden under tidernas lopp undergått förändringar, har den behållit en ålderdomlig och egenartad prägel. Huset är utan like i Göteborg. Det är också föremål för stort intresse från allmänhetens sida.” Han avslutar med: ”Huset är solitt byggt och kan i nya århundraden stå som ett alltmera värdefullt minne av en gången tid och dess förhållanden, ett pittoreskt inslag i den moderna storstaden Göteborg. Husets kulturella värde kan i vår tid förbises av många men kommer sannolikt att ligga i öppen dag för kommande tiders göteborgare.”

En alternativ stadsplan presenterades, men avslogs i oktober 1969. År 1970 gav Grapengiesser upp och sålde huset till Byggnadsfirman Anders Diös AB i Uppsala.

Det blev många turer med olika kulturinstanser, politiska läger, Göteborgs Hembygdsförbund, Göteborgs Historiska Museum, AMS, landshövdingen Erik Huss med flera, där Göteborgs museer i ett tjänsteutlåtande skrev att ”jaktslottet” är; ”… ett av stadens äldsta hus och torde kunna betecknas som oersättligt både som historiskt minne och som ett pittoreskt inslag i storstadens centrum. Starka skäl talar för att huset bevaras intakt”. Anders Diös visade sig ha ett stort personligt intresse för gamla hus och han skänkte därför ”Jaktslottet” till ”Kulturminnesföreningen Otterhällan”. Hans byggnadsfirma medverkade till att huset kunde flyttas cirka 75 meter till en tomt i hörnet av Otterhällegatan och Västra Liden, dess nuvarande plats.